Partying like it was 1999

Många tänker att de skall vara lite extra sunda veckorna före bröllopet så att man kan stå där med glow i huden och utan fläsk runt magen och/eller läskiga påsar under ögonen.
Jag jobbar lite tvärtom. Förutom möhippan (som jag kommer skriva om så fort jag fått tag på lite bilder där jag inte ser sinnessjuk ut) som ju för de flesta innebär ett avsteg från de sunda vanorna så har jag också varit ute mer de senaste veckorna än vad jag har varit på flera år. Men flera kära vänner kunde inte vara med på möhippan och därför så har vi haft lite minihippor här och var.
Så igår var jag ute med mina två barndomsvänner som jag känt sedan jag var nio dagar. Rebecka bor i England och kom först i förra veckan. Jenny anordnade ju möhippan och har ett jäkla ståhej med toastmasteriet, men tackar aldrig nej till festligt umgänge och kunde därmed tänka sig att hippa lite till så att säga.
Vi är uppvuxna bara ett par hus i från varandra och igår sammanstrålade i vår forna hemstad för brutala mängder vin och drinkar. Vi hade otroligt roligt och samtalsämnena varierade mellan superytliga, extremt djupa för att ta ett par avstickare till att bara vara konstiga. Det mest spännande var nog att Jenny efter 4 flaskor vin fick feeling, blev klärvoajant och kunde prata med döda. Det var otippat men väldigt spännande. Vid halv tresnåret drog vi hem och jag fipplade med låset tills mamma tröttnade och kom ner och plockade in mig. Jag var mycket munter och hon var road vilket var storsint eftersom detta  innebar att det var hon som fick gå upp kvart i sju i morse och ta hand om Spiggen eftersom hans mamma hade vissa svårigheter med att vara en god moder. Tur att hon är världens bästa. Min mamma alltså. Inte Spiggens.

Men nu skall jag ta det lugnt en vecka. Vi tre skall ju träffas igen på fredag, bo på hotell och käka middag och sådant men då blir det en städad tillställning.

Men alltså. Det är roligt med bröllop. That´s for sure.

Rebecka och jag smajlade i kapp

och Jenny såg som vanligt inte klok ut. Att hon aldrig kan skärpa sig och fräscha till sig lite.

Löjrom är alltid lika med ett gott humör

Spiggen led icke av att ha en ansvarslös mor utan hade det finfint hos mormor, morfar och kusinerna.

När allt är som det alltid har varit.

Ikväll är jag lätt som en fjäder i steget om än lite ostadig på foten p.g.a betydligt färre glas vin än vad man skulle kunna frestas att tro. För ikväll har jag träffat en av mina allra käraste vänner som bor så långt ifrån mig som det är möjligt. Så långt ifrån att de t.o.m. har en annan årstid där nu. Men nu är hon här och vi har inte setts på tre år. Trots att vi är närmare än tummen och långfingret så har hon aldrig träffat Spiggen och hennes dotter som idag är en stor tjej, var bara några månader när vi sågs senast. Tyvärr hade vi inte tid att ha någon playdate idag heller, men vi hade tid att fika, dricka vin och äta tapas. Och prata som om vi aldrig varit ifrån varandra mer än en vecka. Hade jag inte vetat att det bara var en vecka tills nästa gång vi ses igen så hade jag varit ledsen nu. På det där sättet som man är när man skiljs åt och vet att det är evigheter tills man ses igen. Tre år är sannerligen en evighet. Men är man riktiga vänner spelar tid ingen roll. Det är alltid en tröst. 

Kyrkhäftetjafs

Jag utvecklar i galopperande takt en sinnesjukdom. På kyrkhäften av alla onödiga saker i världen som man kan reta sig på. Men jag stör mig på att ett litet pappersark snart är vår dyraste post på hela bröllopet.Typ. Speciellt om man räknar nerlagd tid, frustration och saker jag kastat i golvet i blind vrede. (Det sista var en absolut lögn. har aldrig kastat något av ilska i hela mitt liv)
Det började med att vi beställde kyrkhäftena från Calligraphen. Varför är en fullständig gåta då man kan göra det av ett vikt A4 och så är det bra liksom. Men jag tyckte det var fint med ett ett omslag och så köpte jag inlagor eftersom måttet på häftet var ovanligt. Men det skulle inte vara NÅGRA SOM HELST  problem att skriva ut själv. Easypeasy sa kundtjänsten på Calligraphen medan hennes tunga blev supersvart. Efter vi fått ihop texten med rätt mått i word så försökte vi skriva ut det vilket var fullständigt omöjligt. Ingen printer gick med på att ta emot vare sig måtten eller pappren, vilket fick mig att gå upp i atomer. Ringde runt till 4 tryckerier i stan och ingen kunde hjälpa mig. Och det tryckeriet som kunde skulle ha sisådär 1500 spänn för kalaset vilket jag vägrade. Ringde Calligraphen som sa att "ja hehe ja, vi har ju lite ovanliga mått som vanliga tryckerier kan ha problem med men vi kan naturligtvis skriva ut det åt dig för ett babbilion pengar" Skicka helt nya grejer. Inte till en spänn rabatt dock.

Tillslut hittade vi ett tryckeri som kunde göra det för en femhundring. Men våra inlagor kunde de inte använda. Och deras maskin kunde heller inte häfta korten. Det kunde inte någon enda häftapparat i hela världen göra heller visade det sig, eftersom måttet in till mitten är för brett. Så nu får vi väl köpa snoddar el nåt.

Då kom jag på att jag skulle skita i alltihop och bara använda inlagorna som vi beställt från tryckeriet tänkt och istället använda de andra kyrkhäfte som tackkort sedan i stället (Det är ju bara ett monogram på som vi ändå tänkt att använda på tackkorten. Svinbra idé tyckte jag och mycket kostnadseffektivt. Men självklart kan jag inte hitta några kuvert som passar korten. De är en millimeter för små på det ena eller det andra stället. Jag hatar de förbannade korten. Intensivt.

Jag är helt öppen för att det säkert fanns ett sätt att skriva ut dem. Jag menar inte på allvar att jag tror att Calligraphen ljög. Men när inte ens tryckerierna kunde fixa det så känns det kanske lite over kill för en vanlig förstagångstryckare med bröllopsstress.

Jag är så nedrigt trött på detta att jag vill ta alla inköpta kort och inlagor och bränna skiten. Gärna till tonerna av Prodigy. Och sedan vill jag gå och lägga mig. Och sova svinlänge

Ingen bild p.g.a aggro

Fotomin och bröllopssminkning.

Har ni också en galen fotomin som bara flyger på så fort en kamera blir synlig?
Varenda gång jag lägger ut på en bild på mig själv på bloggen så får jag ett sms av min syster där det står att jag ser galen ut. "What about the weird face?", skriver hon. "Du kan skrämma små barn" och annat sånt. Hon säger att jag har världens skummaste fotoface och på min möhippa fick jag bekräftat att hon inte var ensam om den åsikten.

Men idag tänkte jag lägga ut en eventuell bröllopsmake jag gjort. Både utförd och fotad i dåligt ljus= idiot. Men i alla fall. Hoppas på lite feedback. Dock inte om minen.
 Jag har kämpat med att se naturlig ut vilket jag inte riktigt tror att jag lyckats med. På de sista bilderna kom jag på att det bästa ljustet och färst rynkor fick jag om jag låg ner i sängen under sänglampan. Gud så slät man blir när all överflödshud faller ner vid öronen istället. Man kanske hör lite sämre men det kan man ju leva med.

Så,  Jag har ju alltså lite Vintagestyle på både klänning och accessoarer och skulle gärna ha en matchande sminkning. Här har jag gjort en kråksparkshistoria med både ljust och rött läppstift till. Eg. vill jag har rött eftersom det är mest "riktigt" för stilen jag vill åt men samtidigt så vill jag inte att make upen skall vara ute och gå med mig om ni förstår. Man ska ju inte haja till i bänkraderna och tänka att Peppe gifter sig med en slampa och sånt.

Så ser ni? Vad tycker ni? Ljust el mörkt eller inget avett? Rouge och sånt syns ju inte i blurret men ni kanske kan föreställa er. det är rosa typ. Very fancy indeed.

Här får jag nog skäll för uppspärrade ögon och putläpp. 

Här kanske jag får höra att jag ser lite dö och skev ut. Jag ligger väldigt bekvämt.

Dans och blommor och så håret förstås

Idag har Peppe och jag varit och tränat brudvals. Efter lite provsteg valde vi att skippa wienervarianten till förmån för en lite lugnare historia. Det innebär att vi inte kan använda"Annies Song" som vi tänkt dansa till, men skit samma.Vi slipper också ta en Postafen innan, vilket väger upp. Dansfröken var GRYM och en timme är lång tid visade sig. Från att gå ettvåtre ettvåtre på rad bara rakt fram så kunde vi på slutet svischa fram med en sväng dessutom. Snyggt var det inte men runt kom vi. Och hjärtat blödde nästan av kärlek av att se Peppe som inte tagit ett danssteg frivilligt förut, dansa runt med dansfröken, med svårslagen koncentration.
Och vi hade roligt. Även Peter. Faktiskt. Det var en glad överraskning.

Mer trist var att de ringde från blomsterhandeln idag och sa att de inte kunde få fram några anemoner till brudbuketten. Inga vita alltså.
Men åhhhh. Eventuellt skulle hon beställa en annan färg som kanske skulle kunna funka men som lika gärna skulle kunna vara helt åt skogen. Jag valde att köpa anemonerna ändå för säkerhets skull och typ sätta dem på toa om de har konstig färg. För det är ju anemonerna som är grejen. Utan dem blir det absolut inte samma sak. Så jag surar. Det är så lätt att tappa bort sig helt i detaljerna och glömma bort att en bukett utan anemoner trots allt är en världslig sak. Att det inte spelar någon roll alls. Egentligen. Men just nu känns det som om hela bröllopet hänger på detta. Fast jag har iaf sjukdomsinsikt. Bridezillearis hystericus fåntratteria är tydligen den latinska termen för min krämpa.

Men jag blir lite gladare av tanken på att jag beställde en så galet fin håraccessoar idag. Från Zetterberg, köpt i den helt fantastiska butiken Le Margaux där jag stod och velade i evighet och besudlade varenda hårpryl de hade med mitt regnblöta hår. När jag valt och med darrig hand betalat, kom jag på att jag inte konsulterat ett enda smakråd innan och inte heller tog jag någon bild. Men Hallå, Therese Zetterberg hjälpte mig. Hur fel kan det bli?
Nåväl..ni får se om några veckor.

Den perfekta blomman.

Source: Uploaded by user via Shawna Futagaki on Pinterest

I juni skall jag testa att andas

Jag är riktigt risig på att blogga för tillfället. Men jag har så galet mycket att göra att inget som inte har med bröllop, Spiggens nya dagis, lägenhetsförsäljning eller jobbet helt enkelt inte får plats. Träning går bort. Umgås med vänner hinns inte med, (Om det inte är bröllopsrelaterat umgänge) och relationsvård ligger på framtiden. Egentligen har jag massor att blogga om. Inte minst om möhippan men jag får ta allt sådant om ett tag. Nu försöker jag bara varva massor av arbete med att sitta i Lotusställning och försöka  behålla förståndet och en något sånär lugn mage. Det går sådär om jag ska vara ärlig.

Men vad varmt det var idag!!!! Det är i alla fall fantastiskt

Det vankas möhippa

Herregud. Jag är snyggare än någonsin