onsdag 18 mars 2015

Frågor frågor

Alltså detta löp.
Jag läser det om och om igen.
Det fyller mig med häpnad
Har så många frågor att de slinter på tungan och gör mig stum.
En del av mina frågor:
Är konflikterna i Syrien och Ukraina över?
Är det inte val i Israel?
Ooooch när jag lämnat de PK-frågorna undrar jag också:
Hänger de två rubrikerna ihop? 
Är det en slump att de berör samma tema?
Vem är FrölundaMatilda? 
Är det ett artistnamn?
Är hon typ känd från Mellon eller Let's dance?
Reste hon med stomipåsen som enda sällskap? 
Har den något namn? ( konstig fråga kanske men en gång åkte jag buss bredvid en dam som presenterade mig för sin stomipåse som hette Algot. Och jaaa när jag googlade på detta så fann jag att även FrölundaMatildas stomi var av manligt kön och döpt till Gunnar. Vägra dö nyfiken)
Är detta löp genialiskt eller fullständigt barockt? 



torsdag 12 februari 2015

Man är ju inte precis 30 längre

Nåväl. Det är väl inte så att jag inte märkt dem förut.
Ålderstecknen.
De har smugit sig på ett efter annat. Började med halsbränna, lättöl till maten och ischias. Sedan blev plötsligt "På Spåret" ett stående inslag på helgen. Om vi mot allt förstånd åker bort på fredagkväll, typ på parmiddagar eller familjeställning (sällan på lokal, aldrig på "klubb") så ser vi det on demand. På Söndagen till exempel. Extra festligt nästan.
Och att vara uppe hela natten betyder ju något helt annat nu än förr. Dock inte nödvändigtvis vaknatt med ledsna barn utan även en helt vanlig insomnia. Det är vanligt bland äldre. Man vankar runt. Vinklar på persienner, hummar för sig själv, gungar i morgontofflorna och dricker något varmt med honung.

Och när man var tjugo behövde man typ ett täckstift och lite vit kajal för att se fräsch ut om man lagt sig sent eller inte alls.
Ingen foundation i världen kan numera avhjälpa det faktum att man ser ut som att man blivit rammad av postbilen om man idkar sent sänggående. Särskilt i kombination med alkoholhaltig dryck naturligtvis. Niqab i kombi med clear eyes och ett par klädnypor är det enda som döljer det något sånär.

Well, well. Gnäll, gnäll.

Men detta är INGET mot min nya åkomma. Det här är serious shit, mina vänner.
Upptäckte det igår när jag hade ledig kväll och egentid och jag lyxade till det med en barnfri tur till både Plantagen och sopsorteringsstationen.
Var på Plantagen för att köpa nya växter p.g.a massdöd p.g.a brist på gröna fingrar. Lite murgröna, ngn vacker spökväxt, kanske en citronfikus eller en monstera. Sånt som den unga, moderna storstadsmänniskan väljer till sitt hem. 
Men där och då knäppte något till i huvudet på mig och jag blev 70 år.
Det enda jag ville ha var blommor som blommade. Helst hela huset fullt. Och jag pratar inte om Hortensia som ju är lite poppis och sånt. Icke. (Svårskött) Kunde däremot inte välja mellan alla Azaleor, San paulior, krysantemum, primulor och flitiga Lisor. 
Pelargoner hitåt tack.
Fick besinna mig. Köpte två Primulor och två krysantemum och vände hemåt i chock. Åkte iväg och köpte ännu en primula idag. Helt febrig.
Vill ha fler.
Kollade på en youtubefilm om hur man beskär pelargoner. Blev sugen på att försöka.

Så fint.
Så trevligt
Och så moget.

Nästa grej för mig är kärlkramp tror jag.


Nu i ett köksfönster nära mig

onsdag 28 januari 2015

Livet

A men ni måste tro mig. Jag försöker verkligen krysta fram energi för bloggen.
Skriva vitsiga eller smarta saker och allt det där.
Men något kommer alltid i vägen. Livet. Livet livet.
Inte för att jag gör sjukt spännande och tuffa grejer här hemma och därmed inte har tid.
Det är det vanliga liksom; Prata om uttryckningsfordon och tankbilar med Spiggen, ägna sig åt periodisk fasta, förebygga, bota och oroa sig för Smacks förstoppningar. Sitta i kö till sjukvårdsupplysningen, gnälla med grannarna om att vår närmaste sopsorteringsstation ska försvinna, kolla mästerkock och heja på Philip, rota i skåpen efter något gott, bleka håret utvikningsbrudsblont, konstatera att det är det enda som är utvikningsbrudslikt, inte veta om man ska vara glad eller besviken för det. o.s.v.

Men det är fint livet. Det tycker jag.
Ska försöka visa er mer av det.
men ni kommer väl ihåg att jag finns på insta också.
Kram hörni
Försöker ta bilder på Smacks också ibland. Det tycker Spiggen är himla onödigt.
❤️

fredag 12 december 2014

Staffanstorp i storm

PIdag trotsade vi förkylningar och stormvarningar och drog till Skåne för att fira Lucia med min bror och hans familj. Spiggen har varit så pepp på att träffa sina kusiner som han älskar djupt och innerligt så ingen fånig storm i världen hade kunnat få oss att ställa in det. Och storm..tja..jag vet inte. En lykta har vält. Mycket dramatiskt. Men vi har kanske inte sett allt ännu. 
Vad vi har sett är vin och glögg och Peter och brollan har en spontan liten Romprovning. Min bror är något av en alkosnobb och rom är tydligen sista skriket. "Se nu till att få med etiketterna" sa brorsan, orolig för att någon ska tro att han dricker typ hembränt med essens. Det passar inte hans image.
"Som om någon som läser min blogg bryr sig rom" kontrade jag trotsigt med tråkig ton.

Så i helgen gör vi Staffanstorp. Det ska bli gött.

onsdag 10 december 2014

Saffranskladdkaka. Är det jul så är det

Men vilket väder vi hade i natt och i morse. Som en räddande ängel hörde en vän av sig och erbjöd sig köra Spiggen till dagis. Antagligen vet hon hur min frilla och nylle ser ut när det utsätts för hårt väder och ville skona världen från detta. I vilket fall som helst var det snällt. Väldigt snällt.
Med tiden jag sparade på den uteblivna mardrömspromenaden bakade jag en förträfflig kladdkaka och bjöd henne på.

Någon skönhet blev den inte. Speciellt inte som jag pimpade till den med en näve minimarshmallows i glada pasteller som faktiskt varken gjorde till eller från för smaken men definivt från för utseendet. Om ni kollar noga ser den lite möglig ut på sina ställen. Det är de blå och gröna marshmallowsarna som smält ut lite och bildat modern konst. Och de liksom mörkbruna leverfläckarna kakan har på ovansidan är också deras förtjänst.
Men allvarligt,skit i det. Den smakade som älvblod gör för vampyrer. 
Här kommer receptet. 
Kanske kan ni också bjuda någon snäll.

"12" portioner. (Hahahahahaha)

100 gram smör
1 paket saffran. 0,5 gram alltså.
100 gram vit choklad
2 ägg
2 dl strösocker
2 dl vetemjöl
0 minimarshmallows i glada pasteller

Gör så här.
Sätt på ugnen på 175 grader
Smörj en springform (24 centimeters)
Smält smör
Tag från plattan och blanda i saffran och den vita chokladen som du hackat lite grann
Rör tills chokladen smält och du fått en skitgod sås i kastrullen

Blanda ägg och socker i en bunke, häll i smörsåsen och sen mjölet. Blanda, blanda.
Häll sedan inte i marshmallowsarna men kanske kan du komma på något eget att pigga till den med. Bara fantasin sätter gränser hörni.
Häll i formen
In i ugnen
Tag ut efter 20 min
Konstatera att värst vad den blev platt.
Låt svalna
Ät den
Bli poppis
Må illa. 



tisdag 9 december 2014

Vardagslyckan

Känslan när man bara VET att det inte finns något gott hemma och man cirkulerar hopplöst framför kyl och skafferi för att sedan helt plötsligt hitta en totalt bortglömd chokladkaka. 200 gram. Onaggad.
Den känslan.
Då är livet som vackrast.

söndag 7 december 2014

Sjuka barn och årsdag.

Haha nu har jag alla saker att skriva om så det är väl dags att ta en paus på ett halvår eller så för att få inspiration till två eller tre nya inlägg. Det är så konstigt med inspiration. Ju oftare man skriver desto lättare går det. Nu är det...hm..trögt.
Vi skulle haft en supermysig andra advent var det tänkt. Först skulle  Spiggen och jag på bio för att sedan kvista förbi Lisebergs julmarknad, fylla på fudgeförråden, äta tunnbrödklämma med socker och kanel och givetvis vinna en sådan där bulimistor kexchoklad. Men Spiggen är fortfarande inte kry utan varm som en vedugn och har ork endast till att ligga under filt och kolla på " Hitta Nemo".

Så det blev inget. Det blev ingenting alls. Jag städade kastrullskåpet, Peppe bakade en sockerkaka och Smacks käkade på sin strumpa. 

Men när barnen har somnat, ( just nu ligger Smacks och skjuter ut nappar genom spjälorna och gråter sedan förtvivlat och ringer Bris p.g.a akut napplöshet ska vi äta svinmycket undergräddad (=bra) sockerkaka för att fira advent och att det idag är 13 år sedan vi träffades första gången och jag charmade honom genom att slänga en halväten korv med bröd på hans kompis. 
Dagens charmknep.
Klart man blir kär liksom.

Ps. Är det lite redigbyx att fira årsdagar med sockerkaka? Lite muppigt liksom.
Vi kanske skulle druckit violshots eller nåt?